För mycket smink

Jag fattar att alla tycker att hon är helt uttjatad nu men jag kan inte släppa Maria Borelius. Jag saknar henne.

Hon och Stegö var ju de två som "alla" sa skulle få gå – eftersom journalister inte automatiskt kan bli politiker – men när det sedan gick så fort hann man aldrig riktigt njuta av Maria Borelius intressanta klädstil.
Maria Borelius har en look som styrs av ordet "tuff". Mixat-och-matchat skinn med stickat, cashmere med jeans och gärna pärlor tillsammans med dekorationer i sten eller nåt sånt.
Andra nyckelord är dyr, fräsch, feminin, lingonochmjölk.
Om Mona Sahlin mer såg ut som en stressad politruck med arbetarklassbakgrund som inte kan ta hand om sig utan tuggar i sig den där tobleronen mellan två blå blend i en bilkö nånstans så är Maria Borelius en livsnjutare som vet sitt värde. En grottromantiker i Munthe plus Simonsen-förpackning som sjunger långsamhetens lov och räddar den svenska familjen med recept på kycklingsoppa och hur man ska massera sina barn och hur man ska säga att man älskar dem, blandat med lite utläggningar om det svenska skattesystemet.

Maria Borelius är high maintenance. Jag tror att vem som helst fattar att politiker-Sverige är för litet för hennes stil. Det funkar inte att se ut så där, det är inte seriöst.

Med den borgerliga regeringen kommer dyra kläder in i bilden, vilket förmodligen mest av allt är ett problem. De enda dyra damplagg som faktiskt verkar funka som powersuits i politiken är Maud Olofssons galna patchworkkavajer i nappa med axelvaddar. De signalerar makt, osexighet och att Maud typ har en egen dräktmakare.


PS Maud Olofsson är lika gammal som Madonna.