Thursday, March 22, 2007

thenation.com om Beyoncé

Dagens DN-kommentar. Daphne A Brooks text kan man läsa här.

5 comments:

Anonymous said...

Känns inte som att vare sig du eller Brooks lyckas visa på nåt tydligt sätt att Beyonce fångar upp en oro och vrede kring speciellt "svarta frågor" - att Katrina är i hög grad närvarande i USA:s politiska klimat är ju en självklar grej alldeles oansett soul/r'n'b-scenen.

Problemet med att tolka låttester och MTV-videos som politiska statements är också att de oftast öär vaga och glidande. "Bills, Bills, Bills2 *kunde* läsas som en kaxig och stolt svart tjej som tjänar egna pnegar och är trött på sin ryggradslöse lyxlirande kille som slösar med henes kreditkort, men lika gärna omvänt: en uppåtstigande svart ,modell/sångerska/golddigger (eller nattfjäril) som är på väg att breaka i storstaden och fått nya rika gynnare och därmed föraktfullt dumpar sin kille från småstaden eller ghettot ("Silly me, why haven't I found another?.../Can you pay my bills?/
Can you pay my telephone bills?/
Can you pay my automo' bills?/
If you did then maybe we could chill") Ingenstans i testen sägs det klart att det är *hon* som tjänar pengarna på sitt eget arbete, bara att hon anser sig ha rätt till kosingen, whatever.

Anonymous said...

Fan vilken bra bild!

Anonymous said...

Vinkeln på "Bills, Bills, Bills" ovan *kan* förstås verka stolpig, och jag menar inte något så naivt som att det hade varit en "bättre låt" om den innehållit en rad som klart uttalade vad hon sysslade med. Och nej, det går inte att ha någtra verkliga invändningar mot groovet i låten...
- Haken är att med den vinkeln (som är precis lika rimlig som nån annan, och säkert gjordes av många lyssnare) så framstår tjejen i "Bills" inte som stolt och ambitiös utan som dryg och föraktfull, "ha ha kan du inte betala för min najsa nya livssstil eller låta mig köpa vad jag vill, så finns det andra..." Det hela tangerar diskussionen om sell-out: man kan sällan rappa/sjunga sig ur ghettot utan att nånstans sälja sig till de stora grabbarna och varumärkena en del.


För övrigt är Amy Winehouse en säkrare och mer intelligent artist än det mesta som kommer från USA: s svarta underjord idag, och det gäller både "Frank" och hennes nya låtar.

Anonymous said...

Monday, December 18, 2006

The last two weeks I´ve been tormented by the latest release from bootylicious afroamerican singer/actress/child of Destiny/independent woman Beyounce Knowles: the poignant single "Irreplaceable". A brilliant piece of songwriting and wordsmithery in which the singer warns the song´s antagonist (a lover or, perhaps, a bandmember) that he/she can replace him/her within less than a day. There is also a materialistic theme (just like earlier DC songs Bills bills bills and Independent Women) that runs through the song, where the protagonist threatens to take back all the antagonist possessions that has been bought for his/hers money. On a economical/political level this song can be seen as a embracement of the theory and practice of outsourcing. The release of this single happened at the time when former US minister of defence, straight talking and hard hitting, Donald Rumsfeld resigned from his office. Might have been a coincident but...

However, since saturday, this song has shown to not be irreplaceable (HAHA!). The last two days I´ve had Amy Winehouse´s single Rehab on repeat in my head.

Tillägg: Jag håller med om att det är svårt att placera vem som "sjunger", om det är average girl, average black girl eller om det är beyyan som är avsändaren.

och sen görs det ju en 180-gradare ifrån bills*3 och independent women när det kommer till vem som ska stå för notan. själv är jag lite likadan. när det kommer till att betala för resturangnotan för mig och min flickvän så håvar jag gärna ut med kortet medan jag tenderar ha en strikt 50/50 när det kommer till hyra, el och vatten. beror det tidigare på att jag har andras ögon på mig, och därför försöker upprätthålla ett slags riddarideal? "jag vet int".

personligen tycker jag att beyyan och ödeskidsen funkar bäst när de sjunger om känslor och förhållanden(typ "girl", "say my name" osv) och inte när det kommer till att dela (eller inte dela) notan.

och när det kommer till att jämföra amy med beyyan så tycker jag att de slåss i olika divisioner. lite som att jämföra lily allen med avril lavigne.

~Popoffer~ said...

Men hur fan står människan?