Förutom att föräldraförsäkringen en dag kanske kommer att kvoteras, varför tycker folk att Sverige är en feministdiktatur där man inte får leva som man vill?
Varför uppfattas feminismen som dogmatisk?
Varför är feminism så irriterande?
Varför säger man att det är lågt i tak i den svenska feminismen?
Varför vill man peka ut feminismen som problem samtidigt som man säger att det inte går att tala om en feminism?
Jag skriver ledare till nästa nummer av Arena. Behöver svar på detta.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Jag tror att feminismen måste bli trendig igen för att bli slagkraftig på bred front. Av någon jävla anledning (media) är det väl så det fungerar? Ett nytt språkrör måste "presenteras". Någon som i första hand inte är "arg", utan istället kanske rationell och som upplevs som sympatisk och folklig. Fast det är ju samtidigt här som problemen börjar - kan man vara feminist och samtidigt inte vara förbannad? Hur kan man inte vara förbannad på orättvisorna? Problemet är ju att folk tycker att "förbannad" är lika med jobbig och då orkar man liksom inte lyssna. Det är väl därför den anses vara irriterande och dogmatisk också?
Post a Comment