Thursday, September 06, 2007

Inuti Sveriges radio

Jag skulle prata i Kvällspasset om homofobin inom reggae, strax före Uppsala reggae festival och apropå att alla artister skrivit på ett kontrakt på att inte kränka mänskliga rättigheter med sin musik.
Först ringde en researcher eller redaktör eller något sådant och ställde frågor.
Jag sa att jag inte trodde att det här med att de hade skrivit på kontrakt var ett tecken på en kursändring, men att det finns en pragmatisk sida av saken och en vilja att nå ut med sin musik, få spelningar i Europa, hålla liv i karriären. Så klart.
Han ställde den relevanta frågan om varför man inte tidigare har debatterat homofobin i reggae. (Svaret är, tror jag, att man har visst debatterat det men inte i "Kvällspasset". Svaret är också att man har undvikit att debattera det därför att det finns en idé om att lite homofobi/rasism/sexism/idioti får man stå ut med när man har att göra med kreatörer från ghettot för de behöver inte följa samma måttstockar som andra. Och att man undvikit att debattera det därför att man vet att det bara är ett uttryck för en homofobi som är djup och vida spridd och farlig på riktigt.)

Senare ringde programmet upp för att banda intervjun med mig.
Då skulle progledaren ställa samma frågor och hon satt där i studion och väntade på att allt skulle bli klart.
Jag håller i telefonen och hör henne säga in i mitt öra till redaktören som alltså också befinner sig i studion:
– Du, hon jag ringer upp nu, är hon NEGER eller?

Jag satt tyst och låtsades inte ha hört något för min första reaktion var att hon driver med mig. Hon måste ha läst någon text jag skrivit för hundra år sedan om n-ordet och det här är hennes sätt att säga att hon vill få använda det fritt. Nu har det gått tre veckor och jag undrar fortfarande. Var det ett skämt? Var det mini-blåsningen?
Jag undrar.

3 comments:

Karin said...

Skumt.

Med en ursäkt om att det är off-topic vill jag ändå berömma dig för krönikan i dagens DN.

Andvändandet av ordet etnisk är verkligen befängt. Som att inte vanliga svennar också har en etnisk tillhörighet. Menar man egentligen "afrikansk" så kan man väl säga det. Och förklara vad det är man menar med afrikanskt. För det är ju inte helt lätt att begripa.

Sedan är det en intressant iaktagelse som du gör att detta "etniska/afrikanska" också är ruralt, och absolut inte urbant.

Det är en mycket märklig föreställningsvärd som du nosar på. Verkligen.

kick ass said...

herrejävlar

(fast det fattar väl alla som råkat höra det stackarsliga programmet att det inte var ett skämt utan ett tydligt bevis på komplett inkompetens)

Karolina Ramqvist said...

Här kommer ett klargörande mail från Kvällspassets programledare ang att hon undrade om jag var NEGER och här kan man om intresse finns läsa artikeln hon refererar till:

Först och främst vill jag understryka att jag genom detta uttalande
absolut inte hade för avsikt att komma med ett inlägg i n-ordsdebatten.
Det handlade snarare om vad man skulle kunna kalla för ett terapeutiskt
skämt. Bakgrunden till själva uttalandet kan förklara vad jag menar med
ett "terapeutiskt skämt":
Tidigare under sommaren programledde jag en Kvällspasset-sändning som
handlade om trender och flugor. Side-kicken i sändningen pratar om den
nya Hollywood-trenden att adoptera barn från Afrika och i detta
satiriska resonemang använder han ordet "neger-barn". Varpå jag säger
att "det får du stå för". Följande natt blir jag väckt av en ganska
agressiv Expressen-reporter som ringer och vill att jag ska uttala mig
om side-kickens ordval i programmet. Och dagen efter är incidenten
omskriven i Resumé. Artikeln i Resumé genererar dessutom en del inlägg
från individer som förespråkar ett fritt språkbruk av n-ordet och vars
sympatier jag helst hade varit utan. Personligen så tyckte jag att alla
omständigheter kring den här incidenten var ganska obehagliga. Dels att
bli väckt mitt i natten av en kvällspressreporter, dels att felaktigt
bli profilerad som en person med hållningen att n-ordet ska få användas
fritt. Den här incidenten och dess effekter bekymrade mig en tid
efteråt, vi pratade mycket om saken i redaktionen som alla var
införstådda i hur laddad n-ordsdebatten hade kommit att bli för mig
personligen.
När det så blev dags att förbereda mig inför intervjun med dig, kom
självklart Jamaica, reggaemusik och Afro-amerikansk kultur upp på
tal. Och på väg in i studion blev jag påmind om sommarens, för mig,
känsliga n-ords-incident. Och i ett försök att göra situationen
mindre laddad, tog jag, utan närmare eftertanke, beslutet att driva med
mig själv som påstådd förespråkare av n-ordet. Jag iklädde mig helt
enkelt en extrem version av den roll som jag tidigare under sommaren så
felaktigt fått spela, en Sjöbo-rasist.
Att du vid det laget redan var inkopplad i studion var jag inte
medveten om. Jag kan verkligen förstå om du tyckte att det blev en minst
sagt märklig start på vår intervju.