Inte för att man måste ha läst en bok för att kunna debattera den, men för att hata den och smula sönder den och sluta upp så massivt emot den bör man nog ha gjort det.
Det har handlat en del om bevis i den här debatten. Och så i går publicerades äntligen lite litterära bevis för boken.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Ja, t ex Caroline Ringskog utnämnde ju (på sin Rodeoblogg) boken till ett lysande feministiskt statement och visionärt avslöjande av gubbväldet för att sedan dagen efter erkänna att hon inte läst boken ("Det spelar väl ingen roll, det är debatten jag skriver om"). Att skriva in en metanivå eller diskutera med tänkta läsare i ne roman är inget nytt alls, det gjorde varenda ny roman på t ex 60-talet (Enquists "Hess" t ex) och dte har givevis varit vanligt på senare år med. Heinrish Bölls "Katarina Blums förlorade heder" inehåller också en snyggt genomförd, cool lek med metanivåer som tydliggör överlappningen mellan journalistik och roman, övervåldet mot Katarina och hur många som är indirekt indragna i händelserna).
Men grejen är ju att Lundgrens bok inte fungerar effektivt ens som satir, hon framstår varken som sanningsvittne eller cool provokatör. Uppenbalrigen vill hon använda bilden av den oskyldigt nersnackade unga kultuirdamen till att avslöja och ge igen, men det blir för otydligt för att få en innebörd utanför den privata hämndeakten.
Jordahls m fl arikel i DN är förresten något av det mera osammanhängande och darriga man läst på länge på den sidan, undrar vem som skrev utkastet. Här finns inget av Anneli Jordahls normala stringens och bett.
KR: jaså?
Post a Comment