På listan över de mest förväntade svaren på min artikel om oppositionsvänstern i senaste Arena (ska lägga ut) låg det som Mikael Löfgren skriver i DN i dag på nummer ett. Texten verkar inte ligga på nätet men den börjar:
"När socialdemokrater vill framstå som chict intellektuella nöjer de sig inte med att tala om sig själva som 'socialdemokrater' och 'arbetarrörelse'. Nej, då drar de till med 'vänstern', därmed suggererande att de hör till en politisk kraft av betydligt radikalare snitt."
Vidare berättar Löfgren att det främsta svenska organet för denna vänster är Arena och att Arena (jag) med oppositionsfällantexten om vänsterns nygamla bubblande autenticitetslängtan (rättning i leden, haussning av klassperspektiv framför andra perspektiv, dissning av nya teorier) är en sårad tiger. Som förlorat slaget om vad det är att vara vänster. Sedan säger han inte vad han själv tycker utan jobbar i stället lite mer på sossetidningslabeln.
Jag vill bara säga: Kom igen Mikael, bättre kan du. Det håller inte att komma med samma svar hela tiden. Det håller inte att hålla på och sossemobbas längre. Det kanske gick bra och var relevant för tio femton år sedan men inte i dag. Inte med mig. Jag är inte med i din tävling.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Tja..Jag har inte läst din artikel själv, men bara läst OM den. Har jag förstått ditt budskap rätt, så tycker du att det talas för mycket om klass i vänstern idag, och för lite om t. ex. kön eller etnicitet.
Jag har nog exakt motsatt åsikt som du: Jag tycker att vänstern har gått ner sig i det postmodernistiska identitetsträsket sedan 1990-talet, i synnerhet i förvirringen efter Berlinmurens fall, och att det talas för LITE om klass idag. Kritiken av vänsterns ensidiga fokusering på identitieter, och att man har lämnat "walk over" på ekonomins område och slutat diskuterat klass, har f. ö. även framförts av Naomi Klein i "No Logo". I mitt tycke är "Arena" en del av denna postmodernistiska vänstertrend, och tidningen känns alltför smal, elitistisk och "medelklassig" för min smak. Vänstern måste utmana de mäktiga ekonomiska intressena i samhället, iallafall om den har något anspråk på att förändra världen i grunden. Då räcker det inte med lite koketterande på Pride-parader utan då krävs det att man rör sig utanför sin snäva kulturkrets av akademisk liberal och välmenande medelklass.
Jag läser på din blogg att du dinerar med dina vänsterborgerliga vänner dagen innan 1 maj, och konstaterar att ingen ska demonstrera dagen efter. Jag konstaterar att "Arena" nog huvudsakligen vänder sig till denna vänsterborgerliga läsekrets, en slags urban livsstilsvänster som inte är intresserad av att diskutera klassfrågor.
Konstaterar att jag och Mikael Wiehe, som intervjuas i senaste numret av "Internationalen" nog inte är så intresserade av denna Södermalmsbaserade vänster, iallafall så länge den anser att klassfrågor inte är intressanta eller relevanta längre.
Post a Comment