So this is Turkey då

I dag är sista dagen på studieresedelen av Arenagruppens vistelse i Istanbul. Programmets sista punkter hölls av Yavuz Baydar, pressombudsman på tidningen Sahab, vars ämne var turkiska medier och yttrandefrihet, och Cengiz Aktar, professor vid Behcesehiruniversitetet, som talade om Turkiet och Europa.

Den intressantaste föreläsningen hölls emellertid i lördags, av Pinar Selek från den feministiska tidskriften Amargi. Den kommer dock att föräras en eget postning.

Saker jag lärt mig på politikchartern i Istanbul:

1. Det heter verkligen Kurdfrågan. (Och Armenierfrågan.)
2. Alla som diskuterar politik med människor från mer "centrala" delar av Europa är förberedda på att bilden är att religion är problemet, och att de måste förklara att problemet är nationalism och fascism. (Om det här skrev Karin Olsson en artikel i Arena 4/06.)
3. Sverige är världens politiska tvättstuga. Enligt Sahin Alpay, journalist och forskare vid Bahcesehiruniversitetet. Till Sverige flyr folk när de är hardcoremarxister, maoister och anarkister och sedan kommer de tillbaka till sina hemländer som förnuftigare, bättre tänkande människor. (Hm. Antar att det finns mycket att säga och tänka om detta.)
4. Också i Turkiet är 2–4 000 ex en lagom upplaga för en bok från ett självständigt bokförlag. Liksom i alla andra länder.
5. I Turkiet, liksom i många andra länder som hamnar långt ner på jämställdhetslistor som World Economic Forums gendergapindex, finns det i vissa branscher och vissa politiska sammanhang en större procent kvinnliga makthavare än i till exempel Sverige (som för närvarande ligger etta på listan, nya mätningen offentliggörs på torsdag).