Som de skriver i NY Times: Ingen borde behöva välja mellan Clive Owen och PD James.
Men vad är det som är problemet med film? Varför går det inte att göra det bra ens när det finns en hyfsad bok att utgå från?
Filmatiseringen av PD James politiska roman
The Children of Men är nog en av 2007 års allra sämsta filmer – alltså sämsta bland dem som skulle kunna vara bra, jag fattar ju att det kommer att visas mycket som är ännu sämre, men av dem som är med i matchen menar jag.
Filmen Children of Men utspelar sig i framtiden 2027 där ingen människa längre kan få barn och den yngsta personen, världskändisen Baby Diego, är 18 år. Alla länder utom England har gått under och flyktingar kommer från alla världens hörn. Det skulle kunna vara en historia som berättar en del om vår samtid, men i stället uppkommer bara frågor om det här med framtidsfilm.
1. Varför lyssnar alla på så sjuk musik i framtiden? "Zen music", som Michael Kanes rollfigur säger, är det verkligen det som kommer att komma? Och kommer grime, som de verkar lyssna på i bilen, alltså att bli mainstream och folk (ensamma flyktingar) fortfarande att säga "wicked", har man inte redan slutat med det?
2. Hur var det nu med den politiska sensmoralen i boken? I filmen är det den svarta flyktingflickan som skapar fred och räddar världen med sitt barn (fast man undrar om hennes dotter för att säkra mänsklighetens fortbestånd ska tvingas ligga med någon som är 20 år äldre så fort hon får mens eller om tanken är att det automatiskt kommer att komma fler barn när väl ett är fött och den globala infertiliteten bruten?)
3. Vilka är Julianne Moores people? Varför är hon så ofta med i skitfilmer?
4. Hur tänker Clive Owen? Tror Clive Owen att biobesökare är dumma i huvudet?
5. Varför har alla hippie- eller crustiestil i framtiden? (Och ... en del av er kommer kanske att se detta som en triumf: Enligt Children of Men har många vuxna i framtiden dreads.)
PS Lita aldrig på
imdb:s filmbetyg.
