Chockad av journalistik

Alltså jag medverkar i en intervju i tidningen Metro, apropå antologin Pittstim som kommer ut nu, ungefär tio år efter Fittstim. Pittstim-redaktören Inti Chavez Perez är med och jag är ledsen att säga det här men vi (eller är det bara jag?) framstår som helt lobotomerade.
Det ser också ut som att jag är en gammal fittstimsfeminist som ogillar Pittstim ganska mycket, medan Inti Chavez Perez tycks tala i baksidestextcopy.
Vilket man i och för sig kan bjuda på.
Men ganska synd ändå om man nu ska bemöda sig med ansatsen att fösa ihop stimmen från de olika århundradena. Mycket slöseri med tid och lite skrämmande.

Bokmässan 08

Jag ville lägga upp en fin bild på Devrim i vår monter men det funkar inte att maila bilder från mobiltelefonen.
Arena lyckades inte håva in så många prenumeranter som vanligt, eftersom vi var lite upptagna med att göra färdigt nästa nummer som blivit försenat, och jag hann inte gå på några föredrag, men som vanligt fanns det tid till att undra hur bokmässan uppfattas av alla som inte arbetar där. Varför vill läsare hänga där, är det verkligen den bästa platsen att träffa författare på? Efter Åsa Beckmans bokkrönikescoop om att en seminariebiljett inkl en dags inträde kostar 500 kronor verkar alltsammans ännu märkligare.

Christian Bales familj

Sitter och funderar på gästkolumnister till Arena och försöker läsa gamla op-eds av Gloria Steinem på LA Times värdelösa hemsida och det som i stället dyker upp är att Gloria Steinem är Christian Bales styvmamma, att Christian Bales pappa är David Bale (ja hennes man, då, en aktivistman).
Visste alla redan det här? Och vem är Christian Bales mamma (som han misshandlade, eller gjorde han inte det?)? Är hon också amerikansk aktivist-liberal och hur kom det sig då att hennes son blev en sönderdrillad barnstjärna? Är det alltså inte bara trailerparkmorsor som tvingar sina barn att bli Hollywoodkändisar?
Så många frågor, så lite tid.
Christian Bale var spännande redan från början men nu börjar han ta tid från driften av Sveriges ledande samhällsmagasin.

Några frågor om feministisk diktatur

Förutom att föräldraförsäkringen en dag kanske kommer att kvoteras, varför tycker folk att Sverige är en feministdiktatur där man inte får leva som man vill?
Varför uppfattas feminismen som dogmatisk?
Varför är feminism så irriterande?
Varför säger man att det är lågt i tak i den svenska feminismen?
Varför vill man peka ut feminismen som problem samtidigt som man säger att det inte går att tala om en feminism?

Jag skriver ledare till nästa nummer av Arena. Behöver svar på detta.

Terapeuterna

Dagens DN.

Hahaha 2

Regeringen gav kronprinsessan Victoria en platt-tv i födelsedagspresent när hon fyllde 30.
Så svårt att inte älska Fredrik Reinfeldt. Han är Elgiganten.

Politiklingo

En krönika på Dagens arena i dag.
Om TCO-förslag, politiska begrepp som förändrar debatten och att välja vilken trollformel för jämställdhet man vill tro på.

Och en fråga: Om livspusselbegreppet var högerns sätt att 1) tala om jämställdhet 2) förändra problemformuleringen i jämställdhetsdiskussionen och 3) övertyga medelklassen om att det är så här detta ska diskuteras – vad skulle då vara en motsvarande lingvistisk makeover för en liberal vänster?

Och hur kan man klä om vårdskolaomsorgsbegreppet så att det låter lika trevligt som livspusslet?

Mera Maud

Devrim skriver också om Maud i dag.

Maud Olofsson på lunchen

I går var min älskade Maud och åt lunch på ett exklusivt badhus i Stockholm där jag brukar träna.
Först såg jag bara säpo överallt. De smälte visserligen in bra eftersom kostymer är helt i sin ordning och till och med mycket vanligt förekommande på detta gym/spa/lunchställe (vilket är en bra sak), men det som inte såg normalt ut var hur de satt och på det där säpoaktiga sättet liksom väntade. Läste lite Veckorevyn, patrullerade lite utanför omklädningsrummet, slog en lov vid konditionsmaskinerna.
Jag tänkte snarare någon kunglighet men sedan såg jag då Maud, vid ett lunchbord tillsammans med en kvinna ur sitt kärnteam (man har ju hört att alla Mauds medarbetare försöker se ut som hon och det tycktes stämma, att Maude sätter mikrotrender i politiken) och så en halvung man som hade PR skrivet över hela sitt ansikte.
Och centern är ju det nya hippa borgarpartiet, kanske det parti som står längst till höger.
Stureplanshögern.

Givetvis försökte jag spana in Mauds frisyr och klädstil men det gick inte alls, hon satt längst in mot väggen.

Hallå Göteborg!

Finns det någon som är i 031-området under bokmässan 25-28 september och vill jobba i vår monter med att sälja Arenaprenumerationer till kulturtanter och littfreaks på mässan?

Maila in din ansökan till devrim.mavi@arenagruppen.se

Ha ha ha

Buffelvänstern. Bra uttryck.

Roxanne's Revenge

Som liten rapport från helgen – och uppföljare till förrförra helgens krönika – kan jag berätta att jag hade tänkt mig en temakväll i lördags. Tema tonår: en tonåring som är stor nu och en tonåring som var stor när jag gick på lågstadiet. Dessvärre missade jag Rye-Rye på Brunogallerian men Roxanne Shanté på Mosebacke/Yes! var jättebra.
Shanté hade fina kläder, hennes röst lät nästan lika cartoon som när hon var fjorton, hon höll det kort (alla borde hålla det kort), hon gjorde den bästa introfest jag sett på länge (alla borde bara säga if you know this muthafuckin song sing a long och köra ett intro och inte hålla på och dra ut så mycket på det som alla ändå tycker är tråkigt).
Enda tråkiga var att när hon skulle göra en storslagen avslutning med sin bästa låt, "Big Mama" (från skivan på bilden), så visade det sig att den svenska publiken inte hade hört den förut.

Dagens DN mm

Ville skriva om de fantastiska tv-serierna Singelmammor och Ensam mamma söker, men det blev en krönika om milfar och gilfar i stället. (Det är lätt att man hamnar där, i sexualiseringen.)
Verkar dock inte finnas på nätet.

Arenagruppen är annars på konferens i Rönninge i dag.
Konferens är ett trevligt påhitt som dessvärre passar ganska dåligt ihop med det ensamma föräldraskap, varför jag är kvar i stan i dag. I går avhandlades framtidens viktigaste frågor – som alla Arenaläsare vet är ett kärt ämne för oss. Jag fastnade speciellt för frågan om tid, som Katrine tog upp. Borde bli ett tema under våren.

Dessutom löste sig en gammal drömintervju, förhoppningsvis läser ni den i nästa nummer.

"Låt Snoop Dogg knarka ifred"

Artikel om att statuera exempel i dag i Expressen.
Med rolig rubrik.

Och här kommer extramaterialet, det bortklippta:

"Jag har svårt att se att man skulle låta gamla knarkrävar som The Rolling Stones, Bob Dylan, David Bowie eller polarprisaktuella Pink Floyd lämna kissprov på Stockholms polisstationer. Än mindre våra svenska nationalrockhjältar i samma generation. De står inte lika högt på exempellistan, kanske eftersom deras drogromantik vid det här laget är så djupt införlivad i själva rockmusikens väsen att man inte tänker på den."

Dessvärre kommer jag inte att gå på Snoop.

Sista helgen

Oj oj, jag har ingen koll på den politiska debattkartan.
Kycklingarna kom från Voltaire, har Johan Nordberg alltså upplyst mig om. Han har inte jobbat på Timbro på evigheter. Tack. Norberg.
Ta gärna en titt på Voltaires hemsida.
De jobbar i gammal fin fransk upplysnings-anda.

Ärligt talat känns det inte som det enda som jag inte har koll på för tillfället.
Nu är det bara skrivet som gäller. På måndag, innan jag går till Drottninggatan 83 och återupptar det som Magnus Linton kallat för Sveriges bästa jobb, tänker jag lämna in manuset och då ska det vara om inte nästan färdigt så i alla fall nästan nästan färdigt.

The best dressed chicken in town

Tog någon kort på Timbros kycklingar i går?
Jag gick nedför alla trapporna i mitt hus och kom ner i porten och såg på andra sidan gatan, där restaurangen och arenas smygläsning var, två kycklingar i människostorlek stå och dela ut någonting till folk och jag tänkte nej, är det här arenas nya grej, kycklingar delar ut tidningen på smygisen. Jag tog ett djupt andetag innan jag gick ut och faceade denna vår nya spännande pr-estetik och upptäckte att kycklingarna bara var Timbro. Thank God. Tydligen två ungdomar inhyrda av Johan Nordberg som ville utmana Per Wirtén och Katrine Kielos att ta en debatt om Naomi Klein. Kyckling = chicken. Omständigheterna kring denna debattutmaning är i övrigt inte glasklara för mig, men roligt tilltag på det stora hela. Och så ambitiöst!

Annars var det fint att se Devrim och Per, Caroline Ringskoug Ferrada Noli (som skriver bok och ska flytta till Paris), Elin Alvemark (som jag ska ta en promenad med), Ozan Sunar (som är med i samtalet i nya numret), Svante Weyler (som sa att dom som tror att författare och förläggare kan ha en jämställd relation är dom som det går åt skogen för), Yvonne Rock (som hade ett jättemjukt underbart stort jerseyplagg på sig), Ulrika Dahl (vars bok om femmes jag måste försöka få tag i nu), Lawen Mohtadi (som är en av de nya redaktörerna på bang), Stefan Ingvarsson (som har börjat jobba på atlas), Jonas Hassen Khemiri, Oivvio Polite, Elina Grandin, David Munk, Olle Sahlström, Anna-Maria Sörberg och en bunt andra.

Copacabana-Susanne sa: Titta, en som inte är lesbisk! när jag kom.

Alltid lika härligt att kunna göra skillnad med sin heterosexualitet.

Jag fick också höra att framtidskommunikationsboken som jag gjorde i våras tillsammans med några av ovanstående personer har kommit, blivit fin och bra.

I kväll på Södermalm

firas nya numret av arena med så kallad smygläsning. (Fast jag fick mitt ex i går i brevlådan och det är än så länge oläst men fint omslag, fin tjocklek, fint med en text om onlinespelens politik.) Restaurang Momma, Renstiernas gata 31, kl 17-23.

Höstens första DN

Ja vi börjar väl mjukt med helgens DN-krönika, om min barndomsidol Roxanne Shanté m m.

Don't call it a comeback

Ja, det var lugnt här på bloggningsfronten.
Hellugnt.
Men alldeles snart är tjänstledigheten slut och boken klar (...) och då ska här bloggas igen.
Och göras tidning.

Sicko

Dagens DN-krönika handlar om Lindsay Lohan och sjuk kvinna-syndromet. Jag gillar för övrigt ganska mycket att läsa om Lindsay Lohans magic spray-tan, se bild ovan.

Läs även senaste numret av Bang (4/07) som refererar en del till Lohan och går till botten med den sjuka kvinnan.